Idag hade vi en diskussion vid fikabordet på jobbet. Jag berättade om ett "studiebesök" som jag gjorde i helgen hemma hos ett par som restaurerar en stor gammal rättarbostad. Det var Svenska Byggnadsvårdsföreningen som anordnade och visningen var jätteintressant! Huset var jättestort och i behov av otroligt mycket jobb, men ingenting som är omöjligt så länge man inte har bråttom. Visningen handlade mycket om avvägningar och val som man ställs inför, vilket jag har funderat mycket på.
Hur som helst så blev det såklart en diskussion kring fikabordet om byggnadsvård och om vilka "nördar" som ids hålla på med sånt...dvs bland andra Jag då. Finns det verkligen en sådan bild av oss, som är intresserade av byggnader, historia och gamla beprövade, miljömässiga och hållbara metoder, att vi skulle vara någon slags muppar som springer runt i plyschdräkter och ser ut som karikatyrer av bibliotekarier? Gröna vågare?
Är man knasig om man hellre vill rädda än att riva? Om man tycker att material baserade på naturliga råvaror känns bättre att ha i sin absoluta närhet än syntetiska material som avger gifter? Om man tycker att omgivningens estetiska värde också har en betydelse för trivseln? Om man hellre lägger ner lite extra tid på att leta upp begagnade eller tillverka detaljer istället för att köpa masstillverkat av dålig kvalitet?
Nog för att jag vet att de drev saker och ting till sin spets för att reta mig lite, men ändå kan jag inte låta bli att undra hur folk egentligen uppfattar oss byggnadsvårdsintresserade husägare?
Jag tror (och hoppas) att de flesta som kommer med negativa och nedlåtande kommentarer egentligen, innerst inne, bara är avundsjuka och imponerade av vårt brinnande intresse och vår outtröttliga kamp för att bygga och skrapa och måla och slipa och bevara det vackra och traditionella!
Oj, det blev ett riktigt brandtal :)
Men oj, så rätt du har!
SvaraRaderaDessa människor har förmodligen ingen aning om vad byggnadsvård egentligen är.
Ha det bäst!
Kram/C
Förresten, jag har en likadan ljuslykta som du...
Vad kul att hitta din blogg jag återkommer mer än gärna.Vi rustar ett 1700-tals hus....Här hos dej fick man en del tips och ideer...på återseende
SvaraRaderaINnan jag hann till slutet av ditt inlägg tänkte jag "avundsjuka". Antagligen handlar det om insikt om sina egna tillkortakommanden på renoverings- och materialkännedomsfronten...
SvaraRaderaSov gott :)
Jamen visst går vi väl & är lite farbror Barbro lite till mans alla vi byggnadsvårdnördar...:DDD
SvaraRaderaHar råkat på "moderna" snickare som bara har skakat på huvet åt mig & tyckt synd om mig som måste renovera de där "dretfönstera" som sitter i en 1800-tals gård. På sådana människor har jag givit upp & lägger inte ner någon energi för att omvända. Men det är rätt kul att se minen på folk när man inte är någon Barbro - alltid....;). Håll nördlågan uppe! Att vara nörd är för mig inget skällsord.
//Madeleine
Jag har nominerat Dig på min blogg :)
SvaraRaderaHejja!
SvaraRaderaNää jag får det inte att funka... tycker också det är trist, så jag testade en gång till för atts e om jag gjorde ngt tokigt första gången ;).
Ha det bra!
Kram M
Nu funkar det! Pröva igen :)
SvaraRaderaHeja på!
SvaraRaderaJag tror byggnadsvård kommer starkt. Det är den nya trenden, att bevara och vårda! Kämpa vidare! :) MVH Mitt Egnahem/Nyhems byggnadsvård
Du har fått en utmärkelse av lilla jag! Den finns att hämta på min blogg!
SvaraRadera/Pernilla
Visst undrar man ibland vad folk tror om en. Själv har jag bestämt mig för att renovera ett rivningsfärdigt hus och har fått många till att skaka på huvudet. Mestadels så är det faktiskt äldre som gör detta. "Du ska få se sedan när orken tryter och du har blivit äldre, då vill du inte ha spegeldörrar som samlar damm". Det kan vara nog så sant, men det får vi lösa då tänker jag. Folk beundrar ofta omgivningen på gården. Jag själv hävdar att det hade varit svårt att få den rätta känslan om vi grävt bort allt och börjat på nytt.Det är något visst med generationer som format omgivningarna genom åren. Frågar du mig är du på rätt spår - vårda på!
SvaraRaderaJa jag hör nog till de som hellre river än räddar. Jag anser man kan bygga nytt med "gammalt" utseende.
SvaraRaderaBlir mycket trevligare och roligare när man jobbar med nya material och raka väggar istället för att jobbar i flera veckor med att rikta o rät upp väggar i en gammal kåk.
Dock respekterar jag folk som vill renovera gammalt ruckel för att behålla den där påstådda känslan, även om jag inte fattar varför.
Visst är det så att många rynkar på sina ögonbryn. Svaret till det ligger nog i okunskap, jantelagen, för trots allt, vilka vill inte bo i ett hus med gamla anor, kakelugnar, knakande trägolv, - helst då såpskurade, gammalt handblåst fönster, vackra spegeldörrar, osv, osv.
SvaraRaderaSedan har nog väldigt många blivit indoktrinerade av "branschen", jag tänker på det sista inlägget där Anonym var ute efter att skapa en pastisch och där raka väggar var det som gällde. Vad är det för vits med att köpa ett gammalt hus för att sedan börja försöka räta upp väggar?
Byggnadsvård handlar om att restaurera och renovera med det kulturhistoriska som perspektiv, där de beprövade metoderna får råda. Konstigare än så är det faktiskt inte.
det är inte avundssjuka, aldrig. det är okunskap. faktiskt. dessutom, varför ens bry sig om människors åsikter om de bevisligen tillhör "slit och släng" ligan? jag orkar aldrig bemöda mig med dem, faktiskt. önskar dig all lycka med byggnadsvårdsbutiken. mer byggnadsvård åt folket! mvh tove
SvaraRadera